Släpp aldrig paddeln!

Sitter i soffan med några zip-lockpåsar lösgodis inom bekvämt avstånd. En av bonuseffekterna av att bryta en lite längre multisporttävling är nämligen att det blir en massa godsaker ”över” och de som känner mig vet att jag inte gärna slänger mat. Även om godis kanske inte är mat så känns det ändå fel att inte knapra i mig det så fort som möjligt. Det är ju ändå semester och jag har nyss varit ute och kämpat i ett dygn så det borde ju finnas ett litet behov?

Som ni kanske förstått så gick det inte enligt planerna på SM i Helags i helgen. Vi tar det från början. Precis som ifjol skulle semestern avbrytas för att ta sig till till 24 timmars multisporttävling i fjällvärlden. I år som i fjol betydde det att lämna sol och värme mot kyla och blåst. I fjol gick det ju bra för mig och Peter så vi hade ju en seger att försvara i år! Vi höll laguppställningen öppen länge men tillslut bestämde vi oss för att köra med mig, Arvid och Martina i mixklassen och Henke och Peter i herrklassen. Jag såg mycket fram emot att få köra med Martina som verkligen är superstark och komplett. Båda lagen skulle ha bra chanser att kriga högt om medaljerna bedömde vi.

Image

Jag kom direkt från en riktigt bra träning och semestervecka i alperna där många mil och höjdmeter avverkats till fots runt Mt Blancmassivet. Jag kände att jag blev starkare för varje dag och så verkligen fram emot att få köra hårt i de svenska fjällen när jag kom hem. Martina hade laddat med paddelsemester i Stockholms skärgård så även hon var laddad för att ge allt. Tyvärr hade vi båda känt av förkylning de sista dagarna men vi var båda så pass bra att det inte var något snack om att inte starta.

Image

Pumpar upp madrasserna innan start!

Att komma till start på ett sånt här race kräver dock mer än att vara frisk! Även om utrustningslistan såg enkel ut så krävs mycket planering, fantasi och rutin för att lägga upp en bra strategi och ta med sig lagom mycket kläder, mat och utrustning. Rutin och erfarenheten från ifjol var ju en av våra trumfkort då vi fick känna på riktigt fjällväder på Helags!

I år såg ju inte heller prognosen ut som sommar även om vi inte var lovade snö som ifjol. Starka vindar var dock att vänta och när vi startade så fladdrade det rejält i flaggorna.

Vi gick ut i vårt eget tempo som var hårt men kontrollerat och vi hade några mixlag före oss på  de första sträckorna men  efter prolog och madrass-paddling i fors lite mer madrass-paddling på blåsig och kall fjällsjö så samlades alla lag vi ett zipline-moment och då låg vi trea några min efter ledande Josefina och Mattias i Silva/Haglöfs (S/H) och Tomas och Malin i Sweco.

Image

Bike …..

Image

…and run!

Image

 

På väg tillbaka efter madrasspaddling på fjällsjön.

På efterföljande tuffa cykling till kajakerna kommer vi ikapp Sweco som fått punktering. På väg till kajakerna fanns också en osäkerhetskänsla i mig… hur stora kommer vågorna vara på sjön? En stor del av paddlingen var på vindskyddade små åar men till sista kontrollen skulle vi längre ut på sjön och på paddlingen tillbaka till växling skulle vi gå över ca två km med öppet vatten i rak motvind. Paddlingen började lite trevande redan på första sträckan då det var lite småstökigt och jag hade fullt sjå att hänga med Martina. Väl inne i å-systemet kom jag igång och kunde dra som det var tänkt och vi håll bra fart mot herrlagen och var nu tvåa bakom Silva/Haglöfs. Mellan kontroll 2 och 3 blev det sen lite omkastningar då lite olika tolkningar och information om vad som gällde förekom. Vi valde precis som S/H att paddla runt för att undvika ett ev tveksamt ”lyft”. Vi skulle ju paddla hela sträckan något som visade sig omöjligt då hinder och böjar på ån gjorde det omöjligt att inte göra ett par lyft.ImageImage

Lugnt och fint på Ljungan.

Alltid tråkigt när de blir diskussioner om vad som är rätt och fel men detta var ju inget som blev avgörande. På väg till sista kontrollen blev vi varse om större problem. Vi såg på håll flera båtar som guppade utan kapten. Alla höll sig till stranden och kunde snabbt komma upp igen. Det var riktigt lurigt runt uddarna och när vi begav oss mot växling så hade vi tagit beslutet att gå kortaste vägen som innebar en lång överfart men lite enklare men tunga motvågor. Vi låg nu bara nån minut från ledande mixlag. När vi passerat sista ö innan den långa överfarten så hör jag ett olyckligt ”Neeeej” från Martina bakom mig. Jag förstår direkt vad som hänt och försöker backa tillbaka och hjälpa henne upp. Det är ju bara att göra en re-entry så är vi på väg igen! Men Martina har lite problem att komma upp och undertiden som jag håller hårt i hennes båt så glider min paddel iväg. Jag missbedömer situationen och tänker att jag plockar upp den sen. Vi driver dock mycket snabbt och paddeln försvinner snabbt ur min räckvidd. När Martina är uppe så tar jag nästa dåliga beslut att hoppa i vattnet för att simma och hämta paddeln. När jag får grepp på paddeln igen så har Martina och båtarna drivit långt och jag har inte en chans att simma ikapp. Jag simmar istället till ön och Martina lyckas backa in med bägge båtarna i lä bakom ön. Vi är nu båda men särskilt jag riktigt nedkylda och några torra kläder hade vi ju inte med oss. Sweco ansluter på ön. De har oxå badat en del och sett vår situation. Det kommer en säkerhetsbåt vi får erbjudandet om skjuts till fastlandet och alla fyra lämnar ön och tävlingen. Vi får springa som galningar för att få upp värmen genom skogen innan vi kommer fram till en väg där vi tillslut blir upplockade av tävlingsledare Vesa i en varm Land Rover. Vi får efter ett tag upp värmen och ingen vill bli skjutsad till Ljungdalen och stugvärmen utan vi enas om att fortsätta banan i en egen klass. Känns ju aldrig kul att bryta med det kändes ändå bra att vi kunde kasta oss upp i sadeln igen. Det var ju den långa fjällorienteringen som hela tävlingens nyckelsträcka. Vi gör ett snabbt byte till torra kläder och får i oss bra med mat och på väg upp på fjället får vi och Sweco snabbt sällskap av Mike och Jari i Axas herrlag. Tomas tuggar på i täten om vi är snart i kapp Ulf och Marie i Stockholm Extrem som nu är nya tvåor i mixklassen. När det brantar på upp mot kontrollen så får vi släppa Sweco, ledarna i herrklassen Björn och Robert kommer ikapp och vi försöker gå med ett tag. Uppe på toppen är det rejält dålig sikt och blåsigt. Jag vrider kartan lite fel och vi kommer ut på fel rygg. När vi kommer till toppen så finns ingen kontroll, vi tar för givet att den blåst bort. När vi sedan stöter på Henrik och Peter som kommer ikapp oss och berättar att kontrollen fanns så känns det ju som om vi definitivt är ute ur tävlingen. Sista kontrollen som sitter längst ute på en annan rygg vållar många lag jätteproblem i det dåliga vädret och sikten men jag bestämmer mig för att denna ska jag bara ta. Bara hålla hårt i kompassen och höjdmätaren och gå vidare och efter fyra-fem andra åsar dyker den rätta upp! Känns bra att få avsluta så. På väg ner stöter vi på Peter och Henrik igen. De hamnade lite snett på väg ner och vi hade för en gångs skull gått enligt plan. Vad värre är så har Peter blivit dålig. Hans andning är hämmad och han hostar illa och har tappat all kraft. Vi går tillsammans ner till den sista kontrollen och och när vi kommer ner till huset i Ljungdalen så kliver vi alla av banan för gått. Martina känner av sin förkylning, jag är sliten i fötter och knän och med tanke på vad som hänt tidigare känns det inte motiverat att ge sig ut på en lång fjällcykling (som innebär mycket släpa cykel över fjäll) bara för att få en guldstjärna sist i resultatlistan. Som sagt aldrig kul att bryta särskilt när bägge lag låg på andra plats, Peter och Henrik får berätta mer om sin insats i en anna blogg men vi tar det positiva med oss att vi kunde tagga om efter stoppet på ön. Det som var mindre bra var ju dock att vi inte hade planerat bättre för dåligt väder på sjön, vi borde ju haft både ombyte och bättre kläder med oss samt vi borde varit bättre på att rädda oss själva och att inte släppa paddeln! Denna gång kom vi undan med blotta förskräckelsen. Grattis till båda Silva/Haglöfslagen som tog storslam, tack till Vesa och Erik Putzep som återigen klarar av att skapa adventure-race-känsla efter 8 timmars tävling även om den jämtländska sommaren drog sitt strå till stacken!

Image

 

På väg uppför första fjället-

Image

 

Väldigt fina och orörda fjällområden passerade vi.

 

Nu blir det några dagar av ”riktig” semester och vila innan jobb och allvar drar igång igen men vi funderar redan på nästa tävling! Stay tuned! //Arvid

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s