Som rubriken lyder, det här var ju inte en dag för sent! Men men, man får hoppas att publiceringsvärdet (och intresset) är högt i tider som denna då det är ungefär lika långt kvar till kommande sommarsäsong som det är till den just gångna.
Backar jag bandet så var min senaste blogg den om mitt och Peters deltagande i första AR-cupen för säsongen 2014, Le grand tour i Filipstad, som avgjordes i början av maj.
Därefter lagom med träning och uppladdning inför det som denna blogg kommer att handla om, HÅEC 2014.
Förberedelserna var bra men hade inte samma träningsbakgrund inför tävlingen som 2013. Dock en lite mer avslappnad inställning och aningens mer rutin av att året innan ha kört hela den nya bansträckningen.
Trevlig stämning i laget. Jag och Peter till start och Arvid tyvärr sjuk men väl med som drivande lagkapten på plats. Familjen också på plats och lite semesterweekeendfeeling.
Alltid lite innebördes kamp mig och Peter emellan. Diskussionerna går vilda i stugan kvällen innan. Vi kan våra styrkor och svagheter utan och innan vid det här laget. Men vi visste nog inte på förhand att det skulle bli så här tajt om vem av oss som skulle passera mållinjen först..
Genompaddling av forsen dagen innan. Bra känsla men alltid lite pirrigt. Paddling är fortfarande min svaga gren (tycker det är lite för kul att cykla och springa).
Jag och Peter på väg att lägga i kajakerna för en körning dagen innan race. Fasen man längtar ju redan tillbaka…
Hoppar fram till starten nu. På plats i perfekt tid. Ner med kajakerna, paddlar en sväng och upp till start. Starten går, kommer iväg bra men orkar inte hålla våg på de bästa paddlarna. Håller jämn position genom hela paddlingen kring 20-25 plats. Inga större missöden, rejält blåsigt på sjön men stabil i epicen.
Nedan en bild på Peter som var med bland de första redan på paddlingen.
Upp ur vattnet och nu börjar mitt race på riktigt. På med mina dubbade skor, tävlingskittat vätskebälte och stavar. Inte samma löpform som tidigare år, tuggar på i rätt bra tempo ändå och plockar placeringar. Växlade som 25:a efter paddlingen och som 11:a i Huså efter löpningen, växlingen till cykel. Hade nu både John Andén och Tobias Öström i hasorna och fick snabbt sällskap av dem båda, tillsammans körde vi ikapp Peter och Nisse Kjellberg. Nu låg vi placering 6-10 tillsammans på cykel. Kul! Efter en stunds cyklande tvingas jag släppa Andén och Öström. Att jag inte var (är) helt genomtränad börjar kännas nu. Jag och Peter gör varandra sällskap och vi inser snart att det är vi två lagkamrater som kommer att göra upp om 8:e platsen. Drar ifrån Peter i utförskörningen ner mot Björnen och får en ganska stor lucka som jag tycker borde ”räcka” för att säkra 8:e platsen.
Full fräs ner mot Björnen. Peter i hasorna..
När jag kommer ner och börjar klättringen upp mot Tott börjar mina ben ha sett sina bästa dagar, rejäl kramp framsida lår och nu går det inte fort. Peter susar förbi och tänker ungefär ”det där repar han aldrig sig ifrån” och trampar på upp mot getrappet och jag ser till mitt förtret hur luckan växer. Får i mig den sista squeezygelen, häller i mig ett par teskedar salt och sportdryck. Helt plötsligt händer det något med benen, hög kadens och jag ser hur avståndet till Peter stagnerar, kanske till och med att jag börjar knappa in någon sekund.
Ser hur Peter viker ner för downhillslingan, uppskattningsvis 30-40s fram. Vet att jag är snabbare utför (det vet Peter också och kör på hårt). Chansar på en del ställen, hoppar över diken i slalombacken och trycker på så fort terrängen tillåter. Cykeln går som en dröm. Kommer ikapp Peter precis när vi kommer ner på asfalten och har ca 1 km kvar till mål, hur lägligt var inte det här…(tänker både jag och Peter, fast på olika sätt). Lägger mig i rygg och nu är det helt plötsligt tour de france och inte HÅEC. Peter drar igång en långspurt, jag ligger kvar. Sista backen mot torget viker jag ut och lyckas trampa mig ifrån och knipa 8:e platsen framför Peter. Vi hade diskuterat lite olika scenarion kvällen innan men att vi skulle spurta mot varandra de sista 50 m från mål hade vi aldrig en tanke på, men extra kul förstås och ett bevis på att vi tävlat ihop en hel del. Känner jag Peter rätt så ligger han redan nu snäppet före mig inför årets HÅEC. En fantastisk tävling och krafttprov. Mer om tävlingen på http://areextremechallenge.se/
Det här var ju Del 1. Sitter inne på lite mer tävlingshistorik som kommer inom kort.
Trevlig kväll alla!
teamstatkraft.wordpress.com 
Härlig story! Den som väntar på något gott osv… 🙂
Kul att läsa! Bra återhämtat!