Bikeboost MTB Umeå 2016

Vilken helg det blev! Strålande sol och fantastiska och utmanande banor. Var lite seg i kroppen under veckan men ett besök av min gamla barndomskamrat Christer från Sollefteå och en kvällsrull på banan dagen innan start så var formen på G.

4 x 6 km på en teknisk och kuperad slinga stod på lördagens schema. Både jag och Peter till start. Körde på hårt från start och kunna vinna med några minuter tillgodo på Henrik Blom från Luleå som var tvåa. Peter kom in på en fin 6e plats.

Extra kul var det att se många barn till start som alla verkade trivas på sin bana!

Söndagens race var lite längre och mer långloppslikt. Körde lite bevakande 3/4 av racet och tryckte på sista biten och kunde komma i mål strax före Blom som knep andra platsen även dag 2. Peter hade otur med materialet och fick bryta halvvägs in, synd då denna bana passade Peter riktigt bra.

Här några bilder från bikeboosthelgen 2016. Samtliga tagna av Frej Lindström.

// Henrik

En halvtidsresumé av MTB-säsongen 2016

På något vis känns det precis som om sommaren just har börjat, men kalendern säger något annat, sista juli nästa helg. Är det verkligen så att allt går snabbare ju äldre man blir? Eller blir man sämre på att leva i stunden och rusar mellan ögönblicken? Med en snart 4-åring och en snart 2-åring i hemmet så försöker jag sno åt mig deras förmodade evighetslånga känsla av rådanade sommarlov så mycket jag bara kan…

Igår cyklade vi i skogen, stannade och åt blåbär och tränade i de hemliga hoppen intill Bräntberget här i Umeå.

Men! Nu var det ju inte det som detta skulle handla om! (men man måste ju, som bekant – börja nånstans!)

MTB-premiär blev för mig ovanligt tidigt i år, med två deltävlingar i KEPS CUP redan i slutet av mars. En 4:e plats i Täby och en 3:e plats i Ursvik dagen efter. Blev en kul premiär på ny cykel och på barmark för första gången i år. Tekniska och roliga banor, trötta ben och bra motstånd med Emil Lindgren i spets båda dagarna.

Efter KEPS brände jag av en lång förkylning, det sista av föräldraledigheten och sedan tillbaka till arbete. Nästa race blev ett KM ute på Obbolas fantastiska stigar. Bra tryck i benen och alldels lämplig tävlingstid (45 min!).

Foto ovan: Foto Ram Umeå.

Kort därefter dags för Tolvtjärnsloppet, första längre racet för i år. Bra motstånd i form av Martin Eriksson från cykloteket som vann enkelt. Teamade istället ihop mig med unge och mycket lovande Anton Niederbach från Övik. Vi samarbetade för att hålla resterande bakom oss och gjorde i slutet upp om andra platsen som Anton starkt spurtade till sig före mig. Detta blev en bra genomkörare och även längsta passet på säsongen.

Anton och jag pustar ut efter målgång.

Nästa race, redan helgen efter var Krafttrampet i Skellefteå 11/6. En lättåkt bana på 5 mil med mestadels grusväg och några kortare stigavsnitt. Hade två scenarion i huvudet, köra hårt från start i första backen och se vilka som skulle haka på eller att ta det ”lugnt” och lägga in en stöt mot slutet. Inte helt oväntat blev det alternativ 1 då startskottet väl gick.

Hade turen att få lucka direkt tillsammans med en åkstark kille från norrbotten, Blom. Vi växeldrog och hade vid ca 20 km in i racet en lucka på ca 2 min till övriga i fältet. Oturligt nog punkterade Blom och jag blev ensam i tät med halva loppet kvar. Körde på det jag kunde och visste att jag hade en grupp jagandes bakom (i denna grupp var lagkamrat Peter med som schysst nog lät bli att ta några förningar). Nästan ikappkörd på slutet men lyckades komma undan med segern i behåll, riktigt skönt med tanke på hur loppet artade sig! Peter slutade på en fin 3:e plats.

Sista utförslöpan innan målgång i krafttrampet 2016.

Nu har vi kommit till en av mina favoriter, Obbola Challange. En bana som är som gjord för både mig och min epic. För att göra det hela ännu mer perfekt så hade det regnat i veckan och regnet stod stundtals som spön i backen även på tävlingsdagen. Det blev tekniskt sett väldigt utslagsgivande och jag tog mig först i mål med ca 10 minuter marginal till tvåan.

Vår son Luke var också med och körde lilla OC (för tredje gången gillt) bland massor av andra cykelglada barn.

Sommaren är nog rätt lång ändå och än finns det mycket kvar. Nästa som händer på tävlingsfronten blir Norrlandsmästerskapen och Bikeboost här i Umeå i slutet av augusti.

Och innan dess får det bli många fler härliga sommarminnen och cykelturer.

Henrik

 

IKSU Multisport – Vinterknäcket 2016

IKSU multisport arrangerade Vinterknäcket idag! En vintertävling med grenarna i ordningen löp-cykel-löp-skidor. Orientering på alla sträckor och idag orienterade jag själv till och med! Fick en lucka på cyklingen och höll täten tills det var dags för skidorna. Gick ut tillsammans med starke Mattias Nyström på skidor men han valde lite bättre väg och hade mer tryck i benen och tog segern i behåll. Men en fin andra plats blev det åtminstone! Extra kul att orienteringen gick bra och cyklande/löpandet. På bilden syns min ”karta” på cykelsträckan. Den riktiga kartan i bakfickan och körde istället på lokalkännedom och minne 😎 Nedan också några fler bilder från dagen, samtliga tagna av Marie Häggström. 

 

Det var banne mig på tiden, Del 1: Haglöfs Åre Extreme Challenge 2014

Som rubriken lyder, det här var ju inte en dag för sent! Men men, man får hoppas att publiceringsvärdet (och intresset) är högt i tider som denna då det är ungefär lika långt kvar till kommande sommarsäsong som det är till den just gångna.

Backar jag bandet så var min senaste blogg den om mitt och Peters deltagande i första AR-cupen för säsongen 2014, Le grand tour i Filipstad, som avgjordes i början av maj.

Därefter lagom med träning och uppladdning inför det som denna blogg kommer att handla om, HÅEC 2014.

Förberedelserna var bra men hade inte samma träningsbakgrund inför tävlingen som 2013. Dock en lite mer avslappnad inställning och aningens mer rutin av att året innan ha kört hela den nya bansträckningen.

Trevlig stämning i laget. Jag och Peter till start och Arvid tyvärr sjuk men väl med som drivande lagkapten på plats. Familjen också på plats och lite semesterweekeendfeeling.

Alltid lite innebördes kamp mig och Peter emellan. Diskussionerna går vilda i stugan kvällen innan. Vi kan våra styrkor och svagheter utan och innan vid det här laget. Men vi visste nog inte på förhand att det skulle bli så här tajt om vem av oss som skulle passera mållinjen först..

Genompaddling av forsen dagen innan. Bra känsla men alltid lite pirrigt. Paddling är fortfarande min svaga gren (tycker det är lite för kul att cykla och springa).

Jag och Peter på väg att lägga i kajakerna för en körning dagen innan race. Fasen man längtar ju redan tillbaka…

Hoppar fram till starten nu. På plats i perfekt tid. Ner med kajakerna, paddlar en sväng och upp till start. Starten går, kommer iväg bra men orkar inte hålla våg på de bästa paddlarna. Håller jämn position genom hela paddlingen kring 20-25 plats. Inga större missöden, rejält blåsigt på sjön men stabil i epicen.

Nedan en bild på Peter som var med bland de första redan på paddlingen.

Upp ur vattnet och nu börjar mitt race på riktigt. På med mina dubbade skor, tävlingskittat vätskebälte och stavar. Inte samma löpform som tidigare år, tuggar på i rätt bra tempo ändå och plockar placeringar. Växlade som 25:a efter paddlingen och som 11:a i Huså efter löpningen, växlingen till cykel. Hade nu både John Andén och Tobias Öström i hasorna och fick snabbt sällskap av dem båda, tillsammans körde vi ikapp Peter och Nisse Kjellberg. Nu låg vi placering 6-10 tillsammans på cykel. Kul! Efter en stunds cyklande tvingas jag släppa Andén och Öström. Att jag inte var (är) helt genomtränad börjar kännas nu. Jag och Peter gör varandra sällskap och vi inser snart att det är vi två lagkamrater som kommer att göra upp om 8:e platsen. Drar ifrån Peter i utförskörningen ner mot Björnen och får en ganska stor lucka som jag tycker borde ”räcka” för att säkra 8:e platsen.

Full fräs ner mot Björnen. Peter i hasorna..

När jag kommer ner och börjar klättringen upp mot Tott börjar mina ben ha sett sina bästa dagar, rejäl kramp framsida lår och nu går det inte fort. Peter susar förbi och tänker ungefär ”det där repar han aldrig sig ifrån” och trampar på upp mot getrappet och jag ser till mitt förtret hur luckan växer. Får i mig den sista squeezygelen, häller i mig ett par teskedar salt och sportdryck. Helt plötsligt händer det något med benen, hög kadens och jag ser hur avståndet till Peter stagnerar, kanske till och med att jag börjar knappa in någon sekund.

Ser hur Peter viker ner för downhillslingan, uppskattningsvis 30-40s fram. Vet att jag är snabbare utför (det vet Peter också och kör på hårt). Chansar på en del ställen, hoppar över diken i slalombacken och trycker på så fort terrängen tillåter. Cykeln går som en dröm. Kommer ikapp Peter precis när vi kommer ner på asfalten och har ca 1 km kvar till mål, hur lägligt var inte det här…(tänker både jag och Peter, fast på olika sätt). Lägger mig i rygg och nu är det helt plötsligt tour de france och inte HÅEC. Peter drar igång en långspurt, jag ligger kvar. Sista backen mot torget viker jag ut och lyckas trampa mig ifrån och knipa 8:e platsen framför Peter. Vi hade diskuterat lite olika scenarion kvällen innan men att vi skulle spurta mot varandra de sista 50 m från mål hade vi aldrig en tanke på, men extra kul förstås och ett bevis på att vi tävlat ihop en hel del. Känner jag Peter rätt så ligger han redan nu snäppet före mig inför årets HÅEC. En fantastisk tävling och krafttprov. Mer om tävlingen på http://areextremechallenge.se/

Det här var ju Del 1. Sitter inne på lite mer tävlingshistorik som kommer inom kort.

Trevlig kväll alla!

3:a på Salomon trail Ultra

I helgen avverkades ett av Umeås finaste lopp, 5mil från Tavelsjö in till Umeå. Loppet går i fin terräng och mestadels på stig. I årets tävling låg dessutom en helkväll på Bishops i potten och prestigen att bli den starkaste tisdagsmorgonslöparen.

Foto: Stefan Arvidsson

Googlar man på wikipedia och ”tisdagsmorgonslöpare” kommer följande bild upp.
Tisdag 05:30 kutas det oavsett väder i ca 2h. Stiglöpning, snöpuls och i värsta fall även på vägen. Simon och Erik är de trognaste morgonlöparvännerna. Tisdagslöpning förekommer även i städer söderöver men då ingår alltid fika 🙂

Erik och Jag låg ihop hela loppet och ingen vågade släppa mer än 2 meters lucka, gratis wiessbier kan tom motivera mig att kuta fort. Med en mil kvar lyckades dock taktiken att rycka i stigningarna vid hamptjärnsstugan, 3 minuter på 95% av max gav en rejäl lucka till Erik och ytterligare en löpare. Luckan höll ända in i mål, tittade bakåt 3000 gånger sista 5km då benen var aningens stelare än 3,5h tidigare.

Foto: Stefan Arvidsson

Imorgon väntar ytterligare en Umeå klassiker. Obbola challenge, ett 4.2mil tekniskt MTB lopp med tre roliga slingor. Har cyklat igenom banan i veckan och roligare bana får man ju leta efter, det ryktas dessutom om deltagarrekord och stenhård konkurrens. Gäller att snäppa upp sig för att våga logga in på jobbet på måndag.

Avslutar med den trevligaste bilden 🙂

 

6:a på SM i Adventure racing

Verkade som att det inte var tänkt att vi skulle komma till start överhuvudtaget till årets Stockholm extreme och tillika SM i adventure racing. Från ordinarie laguppställning fanns bara jag och Martina att tillgå. Vi kollade runt med lite tänkbara inhoppare men lade tävlingen på is då inhoppare med rutin inte verkade växa på träd. Ett par veckor innan start blev dock suget för stort och vi bestämde oss för att göra ett nytt försök och få ihop ett slagkraftigt lag, vi lyckades men bara 4 dagar innan tävling drabbades vi av ytterligare en skada och således ett återbud. Vi kollade runt och tävligsledningen rekommenderade Peter Gustavsson som var sugen och stod redo att köra. Blixtinkallningen gjorde att vi träffades för första gången på morgonen innan start och sampackade utrustningen. Optimala förberedelser? Nope!

Laget bestod nu av Peter H, Martina, Sonny Peterson och Peter Gustavsson.

Prologen gick relativt sansat, vi förtog oss inte och tappade inte särskilt många minuter.
Omstarten med kajak gick fint med springstart från land, riktigt fin sträcka! Många lag fick problem när vi exponerades för stökiga förhållanden längst ut, kajaker tippade till höger och vänster. Vi hade relativt små problem men det skulle bli värre.

Foto: mjonssonfoto.se

Roderhaveri
Helt plötsligt sticker Martina ut till vänster, ser att något är på tok paddlar ikapp, ser direkt att släprodret hänger och dinglar, det där ser inte bra ut! Kopplar på linan och börjar snodda samtidigt som Sonny paddlar bredvid och undersöker rodret i farten, en svetsning har gett vika och det fanns inte mycket att göra. För att hålla fart och kurs kopplar vi på ytterligare en lina och snoddar likt ett gäng flyttfåglar i ett omvänt ”V” Vi tappar värdefulla minuter men minimerar problemet på ett bra sätt.

En relativt snabbcyklad sträcka i skymning/mörker följer, även fast navigeringen är lätt åker jag på någon liten miss, det är lite lurigt med mörker, blänkande kartställ, dimmigt kartställ osv.

Foto: Arvid Björkroth

Ut på OL sträckan strax efter Thule och med Peak Performance bakom oss, sätter av tillsammans med Karlstad Multisport som vi delat några kontroller med under natten.

”Vem fan har spegelvänt verkligheten”
Ut från vattentornet skulle man bara vika typ 90* vänster, ned på en väg och kuta asfalt, andra avfarten till vänster och saken var biff. Helt plötsligt snurrade det till i huvudet då järnvägen och vattnet verkade spegelvänt mot kartan. hmmm… kutade upp på en järnvägsbro och konsulterade Sonny om vart vi nu kunde vara, fanns ju inte ens något såndant ställe på kartan,
-Sonny, ”Jag tror att vi är här”
-Navigatör, ”Vart?”
-Sonny, ”här”
-Navigatör ”vart?”
Efter ett tag ser jag hur Sonnys finger pekar i luften utanför kartan, hmmm… lägger huvet lite på sned. Upptäcker vad som gått snett och tar en grovkompass in på kartan igen. SUCK! Thule verkar också vilsna och har delat vårat misstag, efter lite småsnackande med Bringby på swimrunsträckan visade det sig att han nog också vart utanför kartan på samma ställe.

Vi kommer in till nattvilan och hamnar i omstarten med 6 sekunders marginal. Vi huttrar lite vid uppstigning, just då kändes det skönt att ta på våtdräkt efter lite/mycket velande kvällen innan. Swimrunsträckan är fin och våtdräkterna känns lite onödiga då två simpassager stryks

Foto: mjonssonfoto.se

Foto: mjonssonfoto.se

-Sonny ”vem äter bilar”
-Peter H ”What?” Tittar bakåt och kan knappast tro mina ögon när Sonny springer 10meter bakom och sniffar. En blöt påse med kladdiga ferraribilar går sedan runt i laget.

Morgonen/Dagen flöt på med fina sträckor, bla Sörmlandsleden med ca 1.5h fin stigcykling. Martina kör väldigt bra och vårt cykelval med heldämpade cyklar från Specialized (Evalds MTB) känns helrätt. Vi levererar andra bästa sträcktid trots lite mekande med ett växelreglage.
-Peter G Sneglar på min hoj och undrar ”Är det skönt med heldämpat?”
(Peter G kör en helstel cykel)Foto: mjonssonfoto.se

Till slut kommer vi till sista kajaksträckan som man gått och gruvat lite för. Har grubblat lite på om vi ska byta kajaker inom laget då jag tror att min vinterträning med 2h kajakpolo varje vecka med polokajaker utan roder borde kunna komma till pass. Med lite olika kajakmodeller stabilitetsmässigt ser det dock ut som att alla behöver byta kajak med varandra för att det ska funka. Vi väljer att inte krångla till det och kör på samma snoddningsmetod. Peter G och Sonny tillsammans med Martina gör en riktig kämpainsats och här kan inte ens jag strula till kartläsningen. Tappar bara 20 minuter på roderproblemet och går i mål som 5:a. Blir sedan nedpetade av Karlstad Multisport som kommer in ca 12 minuter senare men har en tidbonus från swimrunsträckan där de tilläts gå ordinarie sträcka (längre).

Foto: mjonssonfoto.se

Summa summarum
Tack till Sonny och Peter för inhopp och riktigt fina prestationer, särskilt Peters inhopp med så kort varsel!
Dålig navigering, roderhaveri och farten på löpsträckorna gjorde att vi inte riktigt kunde kriga om de högre placeringarna.

//Peter (H)

Laget inför Stockholm Extreme!!!

Stockholm Extreme har varit ett av lagets stora mål varje säsong och det var en stor besvikelse då det inte blev något race ifjol. Både för att vi gillar formatet, fyrmannalag, en mix av stad och skog och hav samt tillräckligt långt mörkt och kallt för att det skall hinna bli riktigt jobbigt och den där adventure racing-känslan ska infinna sig. Men oxå för att det brukar vara ett välordnat arrangemang med härligt publikstöd och uppmärksamhet. Så när tävlingen kom tillbaka blev det såklart ett av huvudmålen för säsongen. Tyvärr så visade det sig rätt tidigt att vi var tvungen att leta ersättare för både mig (Arvid) och Henke. Vi hade många bra namn på kroken men det verkade länge som vi inte skulle få ihop det. Plötsligt föll allt på plats och det var meningen att Sonny Peterson (Aros Adventure)

och Fredrik Nylén (Sweco Adventure) men i sistastund får Fredrik en skada och måste bedrövad kasta in handduken! Nu var dock tärningen kastad och jakten på en fjärde person gick vidare. Lite efterforskningar och några samtal senare så blev det klart att Peter Gustavsson (Team Isaberg)

 

hoppar in! Nybakad SM silvermedaljör i multisportsprint och 5:a i sin debut! på Åre Extreme Challenge så formen och farten finns där. Peter är rätt ny i AR sammanhang men har en gedigen meritlista i både skidor och MTB så det ska bli riktigt kul med honom på laget! Sonny behöver knappast någon vidare presentation för de som följt svensk AR / multisport senaste 10 åren med tex 2 VM brons i bagaget. Förutom det tunga meriter och segar i fjällöpning (ICEBUG 24) och skridskor (Vikingarännet) övriga original-medlemmar blir då Martina och Peter. Martina har ju även hon dubbla VM brons i AR som exempel på toppen av ett isberg. Peter som även han har massor med rutin från AR VM och navigering kommer hålla i kartan som en kung. Så tillsammans med all övrig rutin och Peter G’s urkraft som han visade prov på i Åre kommer årets Statkraftlag bli en rejäl match för Thule och Försvarsmakten med flera! Vi brukar ju gilla att slåss om toppplaceringarna och i år blir det inget undantag!

Och om ingen missat det knep Cissi ett VM-guld i MTBO efter ett kanonlopp idag! Hatten av och stort grattis!! 

Kör hårt laget! / Arvid – administrativ kapten 🙂

Höga kusten

Direkt efter HÅEC bar det i väg ”hemåt” till Nordingrå och Höga Kusten. På programmet stod en veckas takläggning som start på ”semestern” Har kört stenhårt 7-4 jobb på lagårdstaket som var behov av byte. Skönt att jobba med kroppen men det märks att man är kontorsråtta och dessutom inte tränat normalt senaste tiden. I fredags var man lagom mör och var egentligen behov av lite riktig semester men min kompis Tobias var på väg för lite höga kusten äventyr! I går blev det en fin havspaddeltur runt och besök på Högbonden och efter det en mountainbike/trekking tur med övernattning på Ringkallen (ett riktigt fint och bra klätterberg) det finns även en grusväg ända upp på toppen som är en av mina favoritbackar! 250 höjdmeter stenhård klättring innan man får en fin downhill-stig på baksidan (sträckningen var bl.a. med på Explore Sweden airborne 2004!) . Vi lämnade cyklarna på toppen och tog oss till fots och klättrade ner till klätterklipporna där brorsan redan satt vid brasan! Hängde där nån timme innan vi la oss på Klippan under bara himmel & sov som stockar! Idag klättrade vi upp till cyklarna och brände av downhillstigen innan det var dags att dra hem och runda av multi-helgen!

önskar er en skön sommar från
hammocken!

Våren har inneburit en del sjukdagar då jag lyckades pricka in en blindtarmsoperation i slutet av mars. För att ändå få ihop en del träningstimmar inför sommarens tävlingar och turer, åkte jag med Cissi till Stockholm för lite vårcyklingen under första maj-helgen, för att sedan själv fortsätta till Billingen veckan därefter.

Första helgen innebar en del cykling vid Flottsbro, på knixiga stigar och med ett underbart väder. Alltid kul att känna att jag utvecklas, vilket jag tror gör att jag just nu tycker cykling är så roligt. Efter en helg med några timmar i sadeln och även årets första paddeltur, startade jag i Lidingö MTB för att få till ett bra träningslopp. Hade inte något riktigt tryck i benen (eller, tokstum är nog ett mer rätt ord..) men trampade i alla fall in på en 8:e plats i tävlingsklassen.

Jag åkte sedan själv vidare till Billingen där jag har en del släkt i de trakterna. Bodde i en stuga utefter Billingeleden, men trots att vi under tidigare år haft strålande solsken, prickade jag in en hel vecka med + 4 grader och spöregn… Fördelen med multisport är att vi behöver vara bra på flera grenar – varför jag valde att springa mestadelen av veckan. Avslutade veckan med att delta i Billingeracet, 80 km långlopp på MTB. Kändes hyfsat men fegade alldeles för mycket i starten vilket innebar att jag hade flera hundra åkare före på stigarna och fick köa en del. Bara att komma ihåg det till nästa år och köra fortare helt enkelt. Blev 3:a i D 30 och fick några bra träningstimmar till.

Förra helgen tog jag och några kompisar en tur till Vålådalsfjällen för att se om stigarna torkat upp och om Ivar ställt till allt för stor oreda på stigarna. Det var förvånansvärt torrt när vi trampade iväg till Isjödalen och sedan testade en ny stig på hemväg. Där hade tyvärr Ivar ställt till med lite väl mycket oreda, men som multisportare så är ju alltid cykelbärande bra att träna på… Solen sken och vi hade runt 20 grader – Våren är här!

/Martina

 

Tävlingsrapport från Le Grand Tour, Filipstad

En dryg vecka sedan jag, Henrik, och Peter trampade över mållinjen i ett soligt och vårigt Filipstad. Karlstad Multisport med Erik Pütsep i spets arrangerade en av de bästa 24h tävlingarna som jag kört på länge. Banan mätte dryga 20 mil med ca 11 mil cykel och knappa 5 mil till fots respektive kajak. Terrängen kring Filipstad med djupa värmlandsskogar var som klippt och skuren för en riktig AR- tävling. Tror aldrig att jag cyklat på så fina cykelstigar på en multisporttävling innan, paddlingen i kanaler mellan olika sjösystem och löpningen i de fina skogarna gick inte heller av för hackor. Visst är det kul med höga berg och ”exponerade” banor men ibland är det bästa just att få kriga på i skogen med terrängen som  största utmaning. Nedan en bild från prologen. Alla bilder från Karlstad Multisport, Marcus Jonsson.

Tävlingen inleddes med en kort prolog (löpning + MTB) och sedan en längre löpning med en firning i ett gammalt gruvområde innan vi fick hoppa i kajakerna. Efter löpningen låg vi kring 5e plats, vi gick på lagom hårt och gjorde en bra orintering. Nedan en bild från firningen strax innan växling till kajak.

På förhand visste vi att det skulle vara väldigt svårt att slå Haglöfs-Silva med Mattias och Robert men andra platsen var relativt ”öppen” med Sonny och Christer i AROS som största rivaler. Deras styrka låg på framförallt löpningen medan vi kände oss lite säkrare på paddlingen.

Efter halva paddelsträckan var vi uppe på 2:a plats bakom Haglöfs-Silva och höll ett bra tempo. Nedan strax innan en av de sista kontrollerna på paddlingen.

Vi klarade paddelsträckan utan pannlampor och kom in lite frusna till start/målområdet där vi bytte om till torra kläder och fick i oss lite käk innan vi gav oss ut på nattens cykling som pågick tills gryning. Under cyklingen gjorde vi relativt tidigt ett sämre vägval som resulterade i en onödigt lång trekking och mycket tid som gick förlorat. Här tog sig Sonny och Christer förbi och fick en lucka på dryga 20 minuter. De var alltså nu nya tvåor och vi på tredje plats.

Efter den långa nattcyklingen kom vi in till TA3 där vi lämnade cyklarna för en 18 km lång orientering till fots. Här gjorde vi tidigt ett misstag som kostade oss 3:e platsen. I övrigt en fin sträcka och morgonsol som började bringa fram lite värme kropparna. Efter denna sträcka återstod bara en cykling på ca 20 km till målet, merparten på två riktigt fina leder, varav den sista leden gick upp och ner längs en ravin och tog lite längre tid än beräknat. Väl i mål passerade vi mållinjen som fyror. Nöjda att komma i mål men förstås lite besvikna då siktet var ställt högre än så. Nu laddar vi om för kommande tävlingar! Detta var den första av 3 tävlingar i Svenska Adventure Racing serien (www.arseries.se). Mer bilder och resultat finns på http://karlstadmultisport.se/legrandtour/?p=195

Kör hårt så länge!

Henrik & Peter